Livet är så orättvist, jag blir aldrig kung (citat Scar i Lejonkungen)

Snacka om att allting går emot mig just nu. Gud vill liksom trycka upp skadan i ansiktet på mig. För bara några minuter sen så ringde lagledaren från Lohärad (fotboll) och frågade om jag kunde vara med på match imorgon... Med A-laget :O
Det har inte hänt tidigare och det känns riktigt trist att inte kunna vara med. Det är en helt annan grej att lira i Alaget än  med B truppen som jag annars gör ibland. Det är hårdare spel, snabbare motståndare, bättre medspelare och framför allt bättre stämning!

Här är en bild som jag hittade på Google för några minuter sedan på Martin Dahlin och Henke Larsson i yngre dagar. Se vilken sammanhållning och glädje dom har, den hittar man inte hos några andra än hos riktiga alagare, dom enda riktiga vinnarna här i livet!
Men det är ingenting att gräva ner sig för, rätt vad det är så ringer dom igen och då är jag förhoppningsvis bättre i ryggen. Det gäller att se positivt på saken. Det är inte alla som blir erbjudna en debutmatch i Alaget när dom inte varit med på någon träning sen början av juni.... Vad det beror på kan man självklart spelkulera i, tränaren sa ingenting rätt ut. Visst, man kan få den känslan av att dom har ont om folk, mkt skador osv i truppen. Men det tror inte jag, inte efter att ha pratar med Hasse nyss. Han hade nånting i sin ton som sa mig :
-Rickard, vi behöver dig, vi vill ha dig, du är vårt enda hopp. Du är den bästa fotbollsspelare jag någonsin sätt, och då räknar jag med Zidane i sina glansdagar. Snälla kom och spela med oss imorgon. Jag förstår att Liverpool är heta på dig men tänk på dom långa resorna. Vad är egentligen mäktigare, en match mot Manchester på ett fullsatt Anfield eller bortamatch mot Rånäs en lördagförmiddag med ca 20 åskådare? Fördelen med div.5 är att man vet att alla som ser matcherna är släkt med någon på planen, eller alldeles för snälla mot sina kompisar.

Ungefär det kunde jag tyda av hans röstläge på dom 2 minuterna vi pratade, men det fanns säkert mycket mer. Jag tror jag anade ett sponsor/reklamförslag från Nike i hans sista snörvling ( självklart grät han när jag tackade nej ) men det var som sagt lite svårt att urskilja. jag vet inte riktigt vad han sa på slutet för jag lyssnade inte riktigt, men det var nåt om klubben i spillror, ignenting att leva för, du är vårt ljus i mörkret osv......

Idag så känner jag att jag är på gång! Både med urspårningar och med livet =) Var uppe vid 6 och skjutsade gubbarna till jobbet med lite plank och grejjer. Kom hem för några minuter sen och har just ätit frukost. Idag blir det nog lunch med Danne innan jag ska till kotis och förhoppningsvis återställa min sargade rygg. Börjar ta ordentligt på kroppen nu att inte röra på sig, och psyket framför allt... Men nu ser det bra ut, inte riktigt lika ont och inte lika svullen. Voltaren is tha shiiit!
Sen vid 17.00 så ska jag hämta hem gubbarna från Ljusterö och vidare upp till hallen sen. Jag är som sagt ett sällskapsspel just nu. Alla som ringer får gärna utnyttja mig till höger och vänster, bara jag får surra lite =)
Nu ska jag nog slå på nån härlig rulle och mysa en stund tills pojkarna ringer om lunch. I förrgår blev det Gladiator som jag HOPPAS att alla sett, annars har ni missat en riktig riktig klassieker! Funderar på Braveheart nu, vill se blod. Inte i dramakomde för tillfället, för mycket hat mot ryggen. Så att se vuxna män sticka ner varann med svärd är lagom =)

Ha en bra dag allihopa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0