RickePricks Blogg

God afton alles!
Jag sitter och funderar på hur hårt livet som singel är. Det är exakt samma sak som att vara ensamstående 2 barnsmor, iaf om man är hockeykille! Jag har en hel del exempel. Vi tar det i ordning:
På morgonen när jag vaknar så måste jag tjata upp mig själv ur sängen för att få mig till jobbet, precis som en mor.
Sen när jag väl är där så sliter jag för att alla i hushållet ska ha det bra (bara kjag iof). När jag komemr hem så lagar jag lika mycket mat som en ensamstående mor, äter, får ingen tack för maten och måste sedan själv diska bort. Varenda gång!
Sen måste jag skynda mig ner i tvättstugan och sätta igång en tvätt, innan jag skjutsar mig själv till hockeyträningen. (Där har jag det t.o.m värre, iom att jag inte hinner uträtta några ärenden under tiden jag tränar...) Sen efter tränignen så väntar jag otåligt på mig själv medan jag gör mig i ordning, sen är det iväg på mataffären och handla kvällsfika och mat för veckan.  Sen när jag kommer hem så får jag ta upp tvätten i lägenheten och hänga den, iom att det är för sent att köra den i tvättstugan. Under tiden jag hänger den så lagar jag också mat, betalar räkningar och håller kontakten med mina väninnor =) Sen ska jag äta, diska och lägga ungarna, mig själv alltså.... När allt detta är gjort är jag heeeeeelt utmattad och har ingen tid över till mig själv. Så jag går och lägger mig, och vet att nästa dag ser likadan ut. Jag har samma matkonto, samma tvättkonto och i princip samma räkningar.... Jag skulle vilja beskriva den känslan med en bild:
 
Och då kan man fråga sig, varför gör jag då detta?

Svaret är enkelt.
Hur jobbigt och hårt det än är ibland, så är kåärleken till familjen (mig själv) alldeles för stor för att jag ska skita i det! Dom ögonblicken när jag hör mig själv skratta, fått beröm av chefen, kompisar eller vem som helst. Då är det värt det. Jag vill även passa på att dela med mig av min enorma vishet, i form av självinsikt. Idag på jobbet så hade jag det grisigaste jobbet man kan tänka sig. Ett jobb som man egentligen hyr in folk för att göra med speciella sugbilar. Jag skottade torv, gammaldags substitut för isolering skulle man kunna säga. Det var så lite att det kändes onödigt att ta dit en bil, för dom är inte gratis. Så jag tog på mig det, allt för chefen som jag bruakr säga haha =) Så just innan jag skulle börja skotta, med munnskydd och dåligt humör. Så stannade jag upp och tänkte;
-Vad är det med mig egentligen? Nu har jag två val. Antignen så kan jag göra det här till det tråkigaste jobbet som finns, allt är skit och jag vill bara hem. Eller så gör jag det bra. Jag bryter ner det till vad det är. Enkelt jobb, ingen tanke eller någonting. Som att stjäla pengar i princip. Jag får ju lika bra betalt för det som att stå och fundera på nån vinkel tills jag får huvudvärk. Dessutom kan jag lyssna på musik, fundera på annat och verkligen ta vara på tiden.
Så jag valde alternativ nummer 2!
Dan gick med en rasande fart och jag höll på att missa löpträningen p.g.a att jag stod och ylade till Lejonkungen =) Andra positiva saker är att jag äntligen fick bygga upp lite hat från mina arbetskamrater. Dom är nämligen riktiga hårdingar som lyssnar på Bandit på dagarna (Radion är en stor del av en byggares liv), medan jag vill finna inre ro och lyssna på Lugna Favoriter. Haha och idag fick jag som jag ville, för jag hade stereon uppe hos mig =) Så jag har haft en kanondag på många sätt ocjh vis. Sedan gick löpnigen, hockeyn och allt annat bra. Så nu finns det inte mkt mer att göra än att gå och lägga sig.

Kan dra en liten godnatthistoria först:
Det var en gång två killar som gick i samma klass på gymnasiet, spelade i samma lag, var ledare på samma hockeyskola och bodde ihop för tillfället. En dag så sa den ena till sin mamma, som var sjuksköterska, att han fått utslag på rumpan. Hon konstaterade ganska snabbt att det var svinkoppor det handlade om. Så den här killen gick med plåster insmorda med alsolsprit (stavning?) på arslet dagarna i ända (haha ända, trumvirvel,natthumor...) och var mkt diskret så han inte skulle bli upptäckt. Hans rumskamrat garvade i sinne och avslöjjade till slut hemlisen för dom andra "faddrarna" på skolan. Men en dag så skrattade kompisen inte mer. Han hade nämligen fått utslag han med... På sin dick....
Och då börjar så klart tankarna vandra, en har där bak, en har där fram. Vad gör dom två rumskamraterna på kvällarna?

Där någonstans tänkte jag lämna min påhittade saga, som inte är sann på något sätt, och låta er fantasi ta över. Den här bilden beskriver mig bäst just nu.

God natt önskar en trött Bonde