Life sucks, hate life

Så här dåligt har jag nog aldrig mått.Och det har nog aldrig skiftat så här gort heller. Någonsin. Skjutsade ut min syster och hennes kompis på flyget idag, efter en otrolig helg med konsert, Gröna Lund och Stand up med Pablo Fransisco. Men på vägen hem så krockade jag. Mitt fel. Körde in i en framförvarande bil efter en kurva. Som tur är så blev varken dom i den bilen eller jag det minsta skadade. Dom var kanske lite chockade, förbannade kurvan mest. Jag å andra sidan kände mig som världens sämsta människa. Och den känslan vägrar försvinna. jag är iof värd den.- Tänk om det hade varit något annat, ett barn ute på vägen till exempel. Eller att jag hade knuffat över bilen på mötande trafiksida så dom frontalkrockat...... jag ryser bara jag tänker på det....
Fy fan! Det är bara att tacka sin lyckliga stjärna. jag tror han var med mig idag, känns lite så nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0